Tillförskap, Individuell utveckling - ett produktivt perspektiv
Den produktiva tillförskapsprocessen
Den produktiva tillförskapsprocessen bygger på den kulturella tillförskapsprocessen.
En förutsättning för att som individ kunna vara produktiv är att det för individen finns någon form av gemenskap där man har något att tillföra. Och får tillföra.
Att vara produktiv i en gemenskap behöver inte betyda att man kan försörja sig på det man tillför med sina egna skapelser i olika former.
I den kultur och samhälle vi nu lever i så finns ett grundläggande behov att på något sätt kunna försörja sig på någon form av inkomst för att kunna betala för de utgifter man har som individ och/eller familj. Våra samhällen är så organiserade i sina system och strukturer i den tid vi fötts in i. Det finns därför ett starkt behov av att även kunna tillhöra en gemenskap där man kan tillföra något av produktivt värde för sin försörjning och inkomst.
Dvs en gemenskap där alla känner ett deltagande och ingen känner sig utanför det gemensamma produktiva, att alla kan tillföra till den gemensamma “välfärden” baserad på reella gemensamma värdegrunder där individen får och har utrymme för produktiv handlingskraft efter sina förutsättningar och förmågor. Om en individ känner att det står utanför en sådan produktiv gemenskap, eller upplever att denne på något sätt hindras att deltaga i denna gemenskap, så kommer detta att ge upphov till ett tillstånd av otillräcklighet då pengarna helt enkelt inte räcker till längre men omvärlden fortfarande har krav på att dessa skall fram till “andras produktiva gemenskap”.
Detta kan ge upphov till att individen börjar känna distans till “andras produktiva gemenskap”, då individen fråntagits möjligheten att fungera normalt i “andras produktiva gemenskap”, vilket gör att individen upplever ett fråntagande av värdighet och inte orkar kämpa längre. Än värre blir det när “andras produktiva gemenskap” kommer med beskrivningar och terminologi på denne icke-deltagande-i “andras produktiva gemenskap”, terminologi som för denne saknar meningsfullhet och istället blir grymt avtrubbande för individens känsloliv.
Den produktiva tillförskapsprocessen verkar för att stärka individen i dess handlingskraft.
Och för att handlingskraften skall kunna stärkas så måste individen emotionellt känna och uppleva på sina villkor och värderingar att det finns utrymme för denna handlingskraft i någon produktiv gemenskap där individen kan få sin inkomst för sin försörjning.
Det måste finnas en tillvaratagande miljö som också är öppen för mottaglighet för förändring.
Där individen känner meningsfullhet.
Där individen vässar handlingsförmågan efter sin upplevda ork och förmåga för att kunna tillföra.
En miljö där man i välmående och frihet kan göra sitt bästa för sin försörjning.
Där börjar grunden för en riktig handlingsgemenskap.
En handlingsgemenskap där man kan ta tillvara varje droppe av förmåga och begåvning hos en individ.
Kan samhället komma billigare undan än med en sådan självtillväxt?
Till vilken produktion har du något att tillföra?
Till vilket samhälle vill du vara med och tillföra din produktivitet?
Thomas Lundberg
